Jaha, då sitter jag här och ska göra två inlägg på min blogg, med reflektioner över Carlgren & Marton´s bok "Lärare av imorgon" del 2.
Så, här kommer reflektion nummer 1.
Jag fastnade för just detta om hur läraren undervisar.
Känslan som jag får, är att det i största allmänhet, blir roligare att lära sig om man själv får vara med och diskutera och komma fram till slutsatser/svar.
Grupparbeten stimulerar, inte bara ur inlärnings-syn, utan också till större förståelse för andras tänk och erfarenheter. Att blanda undervisningen med både grupp-och enskilda arbeten samt lektioner i helklass, tycker jag verkar som en bra variation.
Att sedan ha ett gemensamt fokus, måste ju öppna portarna för en bra relation, lärare och elever emellan.
Något som jag vill belysa är detta om förståelsen i inlärningen.
Att t ex i matematik få "leka" sig fram till svaret. Att ha puttekulor, pengar, äpplen, ja vad som helst, att kunna laborera med vid uträkningar, måste ju få de flesta elever att verkligen förstå från början.
Inte bara att läsa in att t ex 6*3= 18
Om man kan få eleverna att själva tänka sig fram, får man ju på så sätt reda på hur dom tänker. Och sen kanske lägga upp undervisningen efter det.
Jag beundrar verkligen läraryrket!
För det kan inte vara lätt att lära alla allt.
Det var mina tankar om detta, nu till mitt 2:a inlägg...
Historia
16 år sedan
Du har så rätt,tänk vad mycket barnen kan utvecklas om de får lov att vara med i undervisningen.
SvaraRaderaDet är bara att gå till sig själv, hade nog önskat att min generation oxå fått vara med och bestämma lite.
helt rätt nina! genom att ge eleverna utrymme att ha visst inflytande över undervisningen så kan man hålla intresset uppe och skapa många intressanta lektioner
SvaraRadera